'Cause it's too much Yeah, it's a lot To be something I'm not
I'm just a little bit caught in the middle
Life is a maze and love is a riddle
I don't know where to go I can't do it alone I've tried
And I don't know why
I am just a little girl lost in the moment
I'm so scared but I don't show it
I can't figure it out
It's bringing me down I know
I've got to let it go
And just enjoy the show
Denna låt hittade jag när vi såg filmen Moneyball förra vecka. Just denna version är från filmen och sjungs av Kerris Doresy och här är orginalet. En fantastisk låt som beskiver vad jag och säkert många andra känner. Trots att allt är så bra och att jag efter många års funderande och gissande faktiskt löst kärleks gåtan känns det dock som att alltid irrar runt i livets labyrint. Jag tror att jag är på rätt väg när jag plötslig kommer tillbaka till där jag började, eller någon helt annanstans.
Men jag försöker bli bättre på att inse att jag antagligen kommer springa runt i denna labyrint ett bra tag framöver och att jag istället för att tycka det är jobbigt borde njuta av att vara där jag är och inte oroa mig allt för mycket för framtiden. En dag kanske jag hittar ut?
Vatten vatten vatten
Här kommer ännu ett vatteninlägg och det hela utspelade sig för precis en vecka sen. Jag var på väg hem från jobbet och helt galet trött. Jag hade varit uppe sen 4.30 och dessutom inte sovit många timmar då vi haft middag med våran kund dagen innan och jag kom hem rätt sent så där lagom hypad. Hela dagen hade jag längtat efter att bara lägga mig i sängen och inte göra nått på hela kvällen. När jag kommer hem håller två rörmokare på för fullt i lägenheten ovanför min vilket inte var någon surprise då min landlord informerat mig att det var problem med kökbänken och att dom skulle vara där. Går ner till min lägenhet, vrider om nyckel. Det är helt mörtk i lägenheten så jag ser inget men det första jag hör är rinnande vatten, inte precis vad man vill höra i sin lägenhet. Tänder lampan och det bokstavligen rinner vatten från taket och golvet är täckt av vatten...
Springer i panik upp till rörmokarn som snabbt kommer med hinkar och nån slags damsugare och börjar suga upp vattnet. Jag står utanför och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen och allt är allmänt kaos. Min landlord dyker snart upp och ser lika panikslagen ut som jag. Vattenflödet från taket börjar dock lugna sig och droppar nu mest. Går in i lagenheten och ser att tur i oturen så har det bara runnit från två punker, ur brandvarnen och rökvarnaren. Tydligen ahr dom plockat bort nått rör för att få bort stoppet då någon i byggnade slog på vattnet som sen överstämmat lägenheten och sen droppat ner i min. Hallå, stänga av vattnet kanske?!? Men i alla fall så var det ju en begränsad mängd vatten och inte nått rör som gått sönder i alla fall. Det har precis missat soffan där typ hela min garderob ligger och det enda som fått vatten på sig är täcket och kläderna som log på golvet. Men fan som det såg ut! Jag flydde fältet till Amanda och Bex som tog väl hand om mig med mat, vin och Glee.
Dagen efter fick jag besked att det sett värre ut än vad det var. Vattnet sluta rinna från taket och när allt vatten städats undan såg lägenheten ut som vanligt och jag kunde flytta in igen. Det var grymt skönt att dagen efter kliva in i den torra lägenheten.
Så här en vecka måste vi nu tänka på vattenskador. Taket har klarat sig men träplankorna har blivit lite ojämna så det är antligen lite fukt under men då jag bor på nedersta våningen med betongrund under bör det dock inte vara några större skador. Men golvet måste läggas men det kan göras när jag är hemma över jul. Så summan av det hela är att det inte blev så farligt. Grymt skönt då jag trivs bra i min lilla lägenhet. Mitt kontrakt går ut i januari och jag har varit lite orolig att behöva flytta då jag inte har velat förlänga mitt kontrakt med ett helt år. Men min landlord har gått med på att jag ska får skriva på ett för 6 månader istället. Yay!!
Regnet det bara öser ner
En sak man får leva med när man valt att bosätta sig på Irland är regn. Det regna mycket, så är det bara. Så ni kan ju tänka er hur mycket det regna när det på 8 timmar kommer lika mycket regn det normalt kommer på en månad. Satan vad det regnade! Jag bävade redan tidigt att lämna jobbet. Vi sitt nämligen i en enplansbyggnad och när man knappt kan höra sina kunder över dånet på taket vet man att det regnar. Jag han på min korta löptur till bussen och sen från bussen och hem bli genomblöt. Stora delar av södra sidan var drabbade av översvämningar. Filmenrna nedan visar ett shopping center där hela bottenplanet var översvämmat och en Irlänsk nyhetssändning.Helt galet!
Torsdag och snart helg. Jobbade Out Of Hours förra veckan så det ska bli extra skönt med helg. Blir bio i morgon och sen Halloweenfest/leaving pint i morgon. Kommer bli nice. Återstår bara ett problem... Vad fan ska jag klä ut mig till!
1 år
För ett år sedan landade jag i Dublin.För ett år sen mötte jag upp Amanda och träffade första gången Bex. Så mycket har hänt. Planen var att stanna i några månader. Nu sitter jag och undrar vad fan som hände. Men vilket år! Efter en sommar full med beslutsångets kändes det på en gång så rätt. Alla människor som finns här och som lyser upp vardagen och som får mig att överleva även dom värsta dagarna på jobbet. Alla helt galna utekvällar i Dublin!
Hur less jag än blir på allt ibland så har jag så sjukt svårt att tänka mig hur jag någonsin ska kunna lämna allt. Jag har slutat sätta slutdatum på min vistelse, det blir endå aldrig som jag planerar. Men jag har kommit till en punkt där det är dags för förändring. Här i Dublin och IBM eller någon annanstans vet jag inte alls, det får bli som det blir det blir.
1 år firades men en sån där slapp söndag med mina tards. Lunch på Yamamori och sen strosade vi runt på södra sidan.En sak som är säker är att jag antagligen inte hade stannat så här länge om det inte varit för er mina tards, mongos, muppar. Vad skulle jag ha gjort utan er?
Hur less jag än blir på allt ibland så har jag så sjukt svårt att tänka mig hur jag någonsin ska kunna lämna allt. Jag har slutat sätta slutdatum på min vistelse, det blir endå aldrig som jag planerar. Men jag har kommit till en punkt där det är dags för förändring. Här i Dublin och IBM eller någon annanstans vet jag inte alls, det får bli som det blir det blir.
1 år firades men en sån där slapp söndag med mina tards. Lunch på Yamamori och sen strosade vi runt på södra sidan.En sak som är säker är att jag antagligen inte hade stannat så här länge om det inte varit för er mina tards, mongos, muppar. Vad skulle jag ha gjort utan er?
Pessimistkonsulten
Livet har varit så fint på senaste tiden, trots att sommaren är slut och vädret har gått till det sämre (inte för att det var så bra innan heller). Men nu är det dags igen. Hela sommaren har jag klarat mig men nu kom jag inte undan.
Out Of Hours.
Massor av timmar i avail, bli väckt mitt i natten för att leka IT support och så jobba som vanligt på det. Har jag min vanliga tur så ska väl nåt system faila och helvetet bryta lös. Att jag under dagen haft ett mindre känslomässigt sammanbrott gjorde det inte mer motiverande att ta med sig datorn hem för en veckas husarrest.
Se där, vi började veckan med ett bitter inlägg.Hur ska detta sluta?
Så det är lika bra att sluta drömma, det går åt helvete i alla fall. För om man drömmer om Paris, hamnar man på något vis likförbannt i Hudiksvall
Out Of Hours.
Massor av timmar i avail, bli väckt mitt i natten för att leka IT support och så jobba som vanligt på det. Har jag min vanliga tur så ska väl nåt system faila och helvetet bryta lös. Att jag under dagen haft ett mindre känslomässigt sammanbrott gjorde det inte mer motiverande att ta med sig datorn hem för en veckas husarrest.
Se där, vi började veckan med ett bitter inlägg.Hur ska detta sluta?
Så det är lika bra att sluta drömma, det går åt helvete i alla fall. För om man drömmer om Paris, hamnar man på något vis likförbannt i Hudiksvall
Semester
Här var det tomt,tommare, tommast. Det händer inte så mycket, eller det hänt massor. Jobb, fest, underbara folk och livet. Men det går liksom inte riktigt att sätta ord på alla gånger. Men allt är bra, mer än bra.
Just nu befinner jag mig hemma på soffan i mitt rummet i Vallsta som inte förändrats ett dugg sen jag lämnade det för 3 år sen. Äntligen fick jag semester, som jag längtade! Och skönt som tusan är det. Jag sover, tittar på film, går skogspromendare och mest ingenting. Har även hunnit med en utgång där Bollnäs leverarde långt över förväntan.
Att vara hemma får mig dock att inse hur hemma Dublin blivit. Den tillfälliga paniklösningen har blivit tillsvidare. Och trotts att jag har svårt att hitta motivation till jobbet så undrar hur jag någonsin ska kunna lämna min mongofamilj och alla andra fantastiska människor som finns där? Bara att njuta antar jag och fortsätta skjuta på framtidsbesluten? Men hur kan man längta bort och samtidigt inte kunna tänka sig att lämna?
I miss you more than I should
Just nu befinner jag mig hemma på soffan i mitt rummet i Vallsta som inte förändrats ett dugg sen jag lämnade det för 3 år sen. Äntligen fick jag semester, som jag längtade! Och skönt som tusan är det. Jag sover, tittar på film, går skogspromendare och mest ingenting. Har även hunnit med en utgång där Bollnäs leverarde långt över förväntan.
Att vara hemma får mig dock att inse hur hemma Dublin blivit. Den tillfälliga paniklösningen har blivit tillsvidare. Och trotts att jag har svårt att hitta motivation till jobbet så undrar hur jag någonsin ska kunna lämna min mongofamilj och alla andra fantastiska människor som finns där? Bara att njuta antar jag och fortsätta skjuta på framtidsbesluten? Men hur kan man längta bort och samtidigt inte kunna tänka sig att lämna?
I miss you more than I should
L.I.F.E.G.O.E.S.O.N
You've got heart and you go in your own way
Att inse verkligheten
Jag har aldrig varit bra på att hantera svåra och jobbiga situationer. Istället för att bearbeta tar jag avstånd och låssas att det inte har hänt, både när det gäller personliga saker och saker som händer i världen. Jag läste om bomben i Oslo på fredag eftermiddag. Reagerade såklart med hur fruktansvärt det var men tänkte inte så mycket mer på det. Lördag morgon var tidningarna fulla med alla ungdomar som blivit massmördade på ett läger. Även denna nyhet kändes så otroligt fruktansvärd men var så svår att greppa.
Men idag slog det mig. Kom in till jobbet och fick besked att en av kollegorna var sjukt och vi bara 3 som tog samtal. Sen fortsatte morgonen i lätt kaos. Märkte att min telefon var död och tittade upp och såg att större delen av call centret står upp och tittar förvirrat omkring sig. Under morgonen gick telefonerna upp och ner lite som dom ville.
Men när klockan närmade sig 11 kom ett mail till hela centret. Klockan 11 (12 norsk tid) skulle alla deltaga en tyst minut. I lokalen sitter flera hundra och pratar så enda gånger jag upplever tystnad där är när jag jobbar före 7 och efter 16. Men när klockan slog 11 la sig en mäktig tystnat över centret. Och plötstlig slog det mig. Att 90 personer miste livet i fredags. 90 ungdomar som bara för sin politiska åsikt blev brutal mördade. Och hur många familjer som förlorat sina barn, barnbarn, syskon.Och i Norge, det är så nära.
När den tysta minuten var över och alla återgick till sina arbeten så satt jag länge och hade svårt att återhämta mig. Och så här lite efter vill jag skänka en tanke till alla anhöriga som mist någon i denna fruktansvärda tragegi.
Men idag slog det mig. Kom in till jobbet och fick besked att en av kollegorna var sjukt och vi bara 3 som tog samtal. Sen fortsatte morgonen i lätt kaos. Märkte att min telefon var död och tittade upp och såg att större delen av call centret står upp och tittar förvirrat omkring sig. Under morgonen gick telefonerna upp och ner lite som dom ville.
Men när klockan närmade sig 11 kom ett mail till hela centret. Klockan 11 (12 norsk tid) skulle alla deltaga en tyst minut. I lokalen sitter flera hundra och pratar så enda gånger jag upplever tystnad där är när jag jobbar före 7 och efter 16. Men när klockan slog 11 la sig en mäktig tystnat över centret. Och plötstlig slog det mig. Att 90 personer miste livet i fredags. 90 ungdomar som bara för sin politiska åsikt blev brutal mördade. Och hur många familjer som förlorat sina barn, barnbarn, syskon.Och i Norge, det är så nära.
När den tysta minuten var över och alla återgick till sina arbeten så satt jag länge och hade svårt att återhämta mig. Och så här lite efter vill jag skänka en tanke till alla anhöriga som mist någon i denna fruktansvärda tragegi.
Trött brud_89
Arbetsveckan har varit evighetslång. Hela Arla verkar ha gått på semester. Trotts att jag varit nästan den enda som tagit samtal så är inte samtalen många så dagarna kryper fram. Jag har newhire som sitter med mig vilket gör att jag inte kan surfa och att chatterna med Amanda och Bex måste censuras (därmed försvinner det mesta innehållet). Så vi sitter mest och snackar skit och jäspar i kapp. Men i morgon är fredag igen och helg!
Jag är i ett stort behov av semester. Jag vill vara ledig, göra ingenting och saknar faktistk Hälsingland lite. Tre veckor sen får jag äntligen vara ledig. Vi har för övrigt verkligen timat in våra semestrar. Bex sticket till Italien i morgon och kommer tillbaka den 2:a, den 3:e åker Amanda till Sverige och stannar till den 15:e då jag åker till Sverige. Inte förän den 26:e Ausgusti är vi alla samlade i Dublin igen. Lite synd att vi går om varandra så men samtidigt bra så ingen blir lämnad själv, för hur skulle det gå?
Jag är i ett stort behov av semester. Jag vill vara ledig, göra ingenting och saknar faktistk Hälsingland lite. Tre veckor sen får jag äntligen vara ledig. Vi har för övrigt verkligen timat in våra semestrar. Bex sticket till Italien i morgon och kommer tillbaka den 2:a, den 3:e åker Amanda till Sverige och stannar till den 15:e då jag åker till Sverige. Inte förän den 26:e Ausgusti är vi alla samlade i Dublin igen. Lite synd att vi går om varandra så men samtidigt bra så ingen blir lämnad själv, för hur skulle det gå?
Oxegen
Satan i gatan vilken helg det var.På tre ynkliga dagar kan jag ny bocka av följande band från min lista
Bruno Mars
Festival outfiten 2011
COLDPLAY!!!
- Coldplay
- The Script
- Bruno Mars
- Foo Fighter
- Swedish House Maffia
- Beyonce
- Weezer
- Jimmy Eat World
- My Chemical Romance
- Paulo Nutini
Bruno Mars
Festival outfiten 2011
COLDPLAY!!!
En by mellan två berg
Sommaren i Dublin suger vädermessigt. Smykyligt och moling och dom soliga dagarna är lätt räknade. Så lite (välidgt) avudsjuk blir jag allt när jag läser om sommarvärmen i Sverige.Och lite konstigt känns det med då det är det första sommaren i mitt liv som jag inte är i Sverige. Trotts att jag bott mest utomlands i 3 år nu så har sommrarna spenderats hemma i Hälsingland. Men i år blev det Dublin och jag har inte funderat så mycket på sommar och semester och var därför väligt sen att ansöka om semseter. När jag väl bestämde mig i början av veckan fick jag besked att hela sommaren var uppbokad!Fick tok panik, ingen svensk sommmar alls?!?
Idag fick jag dock besked att jag fick ledigt och alla fall, så nån gång mellan 15-28 augusti kommer jag befinna mig i Sveariket. Och det ska bli riktigt skönt, att slippa jobbet och att träffa vänner och familj. Jag ser fram emot en Guldrutans kaffe och morotstrårta på Träslottet, ljusa sommarnätter, utekväll på Terassen.
Och vad kan bättre avsluta detta inlägg än Engmans Kapell?
Sommarvindar leder mig hem till en kär och saknad vän. Till allt jag bär bevarat här, i minnet som jag målat med min barndoms klara färg. En by mellan två berg
Say what you need to say
Inget vettigt att skriva så jag slänger in min favoritsång just nu.
Over and out
Kan knappt beskiva hur skönt det är att Out Of Hours är slut.Av mina 5 ooh veckor tar nog den här en fin andra plats på hur hemskt det är. Klar etta är ju när dom satt noob-Karin på sitt första pass och jag var gränsen till nervöst sammanbrott. Vet dock inte varför den här veckan var så jobbig. Hyffsat lung och knappt några samtal på nätterna men sömnen har lyst med sin frånvaro. Snittar kanske 3-4 timmar per natt vilket blir rätt jobbigt efter 7 nätter. Citrix lilla utbrott i början av veckan tog också musten ur mig. Jag hatar känslan av att aldrig kunna slappna av helt och hur utsatt jag känner mig mitt i natten när jag sitter helt själv och ingen som kan hjälpa mig. Faktum är att jag nog är en av dom minst tekniskt kunnig på desken. Jag klarar mig dock bra endå då jag vet hur jag jobbar mig runt det och rådfrågar ofta mina kära kollegor.Men att vara utan dom är sjukt jobbigt.
Jag blir även sjukt deppig på ooh. Tappar liksom helt energin.Men som tur är finns det ju mina finaste som lyser upp den dystra ooh tillvaron. Som i våran episka chatt där vi disktuerar saker som får mig att skratta högt i min ensamhet i lägenheten, och som en vanlig torsdag kommer över med kebab och bjuder på det senaste skvallret. Och på lördagen när jag kände mig som mest nere och helst ville krypa ner och täcket och tycka synd om mig själv ringer och säger "vi kommer om 5 minuter, bara så du vet". Inget alternativ där inte. Sen dyker dom med den klassiska Blossom Hill flaskan och mina favorit White chocolatechip cookies från Marks&Spencers. Värmer mycket i en OOH agents hjärta.
Nu ska jag krypa ner i sängen och hoppas min hjärna förstår att jag nu kan släppa jobbet så jag får lite sömn, jag är så trött!
Jag blir även sjukt deppig på ooh. Tappar liksom helt energin.Men som tur är finns det ju mina finaste som lyser upp den dystra ooh tillvaron. Som i våran episka chatt där vi disktuerar saker som får mig att skratta högt i min ensamhet i lägenheten, och som en vanlig torsdag kommer över med kebab och bjuder på det senaste skvallret. Och på lördagen när jag kände mig som mest nere och helst ville krypa ner och täcket och tycka synd om mig själv ringer och säger "vi kommer om 5 minuter, bara så du vet". Inget alternativ där inte. Sen dyker dom med den klassiska Blossom Hill flaskan och mina favorit White chocolatechip cookies från Marks&Spencers. Värmer mycket i en OOH agents hjärta.
Nu ska jag krypa ner i sängen och hoppas min hjärna förstår att jag nu kan släppa jobbet så jag får lite sömn, jag är så trött!
Ni är bäst
Karin is freeeee!
Just nu känner jag mig lite som Dobby i Harry Potter and the chamber of secrets när han får Harrys gammla strumpa. "Master has provided Dobby with clothes, Dobby is free!" IBM och Arla har äntligen släppt mig ur mitt OOH fångenskap. Fick ingen strumpa, men det gör inget. Och att jag om en timme sitter i avail igen försöker jag förtränga.
Bex the koala
Satt precis och kollade igenom bilder på facebook. Hittade ett lite tema
